Säsongens sista vandring

Du börjar din vandring i Patsch, en liten by precis ovanför Innsbruck. En snabb tur upp, kängorna på, och iväg. Föredrar du att hoppa över klättringen? Det finns en linbana som väntar på dig.

Leden slingrar sig genom höstskogar och öppna alpängar. Gyllene lärkträd, eldröda lönnar, kristallklar luft. Tysta stigar, stora vyer — klassisk magi för den sena säsongen.

Efter fem till sex timmar når du stugan. Packningen av, kängorna av, schnaps på bordet. Och sedan börjar kvällen: lokala musiker spelar traditionella alpina melodier och stugan fylls med den där avslappnade, bergiga värmen.

Dagens vandring är en lätt sådan — din stora ryggsäck stannar i stugan. Med bara dina nödvändigheter ger du dig ut på en cirkulär rutt genom vida alpängar och tysta skogsstigar. Långa vyer över dalarna, Innsbruck som en prick i fjärran. Om vädret samarbetar kanske du får syn på ett murmeldjur som solar sig eller gemser som följer bergskammarna.

Vid någon punkt håller en lokal bergsguide ett föredrag — inte en föreläsning, mer en berättelse. Om landet, djuren, hur bergen förändras under året. Tempot håller sig lågmält. September kräver det. Du märker mer när du saktar ner.

Du kan välja din distans: lätt, medel eller lite mer ambitiös. Alla rutter leder tillbaka till samma stuga — ingen press, välj bara det som passar ditt humör och dina ben.

Tillbaka vid stugan skiftar stämningen. Tallrikar dukas av, stövlar tas av, och ikväll fylls allrummet med ljud. Ett lokalt band riggar upp — ingen scen, bara instrument och energi i rummet. Musik blandas med bergsluft, berättelser svävar mellan låtar. Det är rått, äkta och precis lagom högt. En bergsstuga med själ.

Det här är den lättaste dagen när det gäller vandring men kanske den svåraste att lämna bakom sig. Efter frukost på stugan, med packningen på ryggen, börjar du nedstigningen.

Du följer tysta alp- och skogsvägar söderut genom Karwendel-dalen. Stigen är mild, bäckarna rinner bredvid, och topparna på båda sidor känns fortfarande nära. Det är en lugn promenad, lite reflekterande — och beroende på gårdagskvällen, kanske med en lätt baksmälla i släptåg.

Rutten slingrar sig gradvis nedåt. Steg för steg lämnar du bergen bakom dig och återvänder ner i dalen. En sista titt över axeln, och där är det — säsongen avslutad.