Vilken dal passar dig? Här är Vorarlbergs fem ansikten, sida vid sida.
Montafon: Silvretta, Lünersee och de stora höglandslederna
Montafon är Vorarlbergs mest alpina dal. Tre bergskedjor möts här: det robusta Rätikon, det glaciärklädda Silvretta och det orörda Verwall. Silvrettastausee-reservoaren på den högalpina vägen, Lünersee i Brandnertal och sjöarna runt Bielerhöhe är de mest kända vattendragen i detta landskap.
Vandring i Montafon innebär höglandsleder med glaciärutsikt mot Piz Buin, timslånga stigningar och nedstigningar mellan dal och alpäng, och stenbockar på åsarna. En vandringssemester i Montafon passar den som vill ha genuin alpkaraktär utan att vara bunden till via ferratas. Baslägren i Schruns, Gaschurn och Gargellen är lättillgängliga. För nybörjare som vill gå alpin är Montafon mer krävande än Bregenzerwald, men hanterbart. Jämfört med Kleinwalsertal: Montafon går högre, är råare och känns mer avlägset.
Bregenzerwald: ostbetesmarker, träbyar och Kanisfluh
Bregenzerwald är den mildaste av Vorarlbergs stora vandringsdalar. Här vandrar du genom föralplandskap, förbi bemannade osttillverkande alpängar och genom byar kända för sin träarkitektur: Bezau, Schwarzenberg, Mellau, Damüls, Au och Schoppernau.
En vandringssemester i Bregenzerwald följer ofta Ostvägen, ett nätverk av stigar som förbinder mejerier, alpängar och byar. Kanisfluh ovanför Mellau och Au är dalens landmärke: en lång stenig ås som erbjuder utsikt över hela Bregenzerwald. Vandring i Bregenzerwald innebär bra stugor och gästhus, kortare stigningar och nedstigningar än i Montafon, och mer grönska, mindre sten. För den som vill göra sin första flerdagarsvandring i mer alpin terräng är Bregenzerwald en mildare introduktion.
Kleinwalsertal: Walser-byar i en återvändsgränd dal
Kleinwalsertal är en österrikisk enklav som endast är tillgänglig från Oberstdorf. Byarna Riezlern, Hirschegg, Mittelberg och Baad ligger i en smal dal som slutar vid Widderstein och Walmendingerhorn i söder. Walserna, en grupp medeltida bosättare från Valais, byggde byar här och bevarade sin självständighet.
Vandringar i Kleinwalsertal lever på blomsterängar i början av sommaren, höglandsleder mellan Ifen, Widderstein och Walmendingerhorn, och enkel tillgång från Allgäu. Dalen passar den som vill gå alpin utan att resa långt. Det är mer alpin än Bregenzerwald men inte lika robust som Silvretta. Mer om detta i avsnitt 5.
Arlberg och Lechquellengebirge: vilt och lite vandrat
Lech, Zürs, Stuben och Warth är ett skidområde på vintern och tysta utgångspunkter för ett av Vorarlbergs minst kända vandringsområden på sommaren. Lechquellengebirge mellan Formarinsee, Rote Wand och Klostertal är robust, brant och sällan vandrat. Här har du ofta stigarna för dig själv.
Formarinsee nära Lech är en av Vorarlbergs vackraste bergsjöar och även en startpunkt för krävande högfjällsrutter. En passage till Lechtal i Tyrolen är möjlig. Arlberg-området passar inte för en första alpin resa, men det är perfekt för den som har fått erfarenhet i Montafon och Bregenzerwald och letar efter något lugnare.
Rätikon och Brandnertal: kalkstensväggar vid den schweiziska gränsen
Rätikon ligger i sydvästra Vorarlberg, precis vid gränsen till Graubünden. Bleka kalkstensväggar, torn och åsar som Schesaplana, Drei Türme och Zimba definierar landskapet. Brandnertal, med Lünersee, är den mest kända tillgångspunkten: från Lünerseebahn-kabelbanan leder breda höglandsstigar vidare med utsikt över klippväggarna.
Leder i Rätikon är tekniskt mer krävande än i Bregenzerwald eller Kleinwalsertal, men landskapet belönar den extra ansträngningen. Den som är bekant med kalkstensväggarna i Dolomiterna kommer att känna sig hemma i Rätikon. Jämfört med Montafon: här dominerar sten och kalksten snarare än glaciärer och skiffer.